We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

Det fysiska och det psykiska

by Andreas Bertilsson

/
1.
2.
Jag befann mig på en fest och deltog inte riktigt. Först en gång och sen en gång till. Jag berättade historier båda gångerna och egentligen samma historia, fast jag berättade den annorlunda. Att berätta något kändes viktigare än att historien var sann: Jag åkte tåg i ett glaciert landskap Det var gryning eller möjligvis skymning Snön, som jag upptäckte var ett fält med snötäck- ta vallmoblommor, vajade i vinden Jag plockade upp kameran för att fota dem, men kom på att bilden skulle bli misslyckad eftersom blixten skulle avspeglas i rutan. Samma natt blev jag rånad, i nån slags klubblokal. Vi drack öl ihop i ett litet rum som verkade vara placerat uppe i ett träd. Det kom upp en ung man som bara behövde visa pistolen för att alla skulle slänga sina kreditkort i skålen. Jag beklagade att jag inte hade så mycket pengar. Mannen tyckte det var OK om jag läste upp texten han sett att jag skrivit. Förlägen läste jag upp orden på servietten: Jag arbetar i vitt tyg Vitt veckat tyg Jag klär in möbler med det vita tyget Ett angränsande rum fungerar som en slags affär för det jag tillverkat Någon provar kläder men hittar inte i rätt storlek Ingen kan få på sig de kläder jag syr Vi kom till en by . Det var i ett annat land. Det låg skärvor i sanden. Jag skar mig på skärvorna som fastnade i min ena fot. De satt rätt djupt. Ingen uppståndelse, men någon hjälpte mig dra ut dem. Vi gick vidare och tog rulltrappan ner. I ett ljust rum längst in fanns stora marionettskulpturer. De hängde uppe i taket och man kunde dra i stora tjocka rep för att få ner dem och för att få det att börja spöka i huset. Det var kväll, mörkt, med belysta hus i dalarna. Vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt höfterna.
3.
Det här kan gå Tanken blek, himlen grå Blicken lila, lilla läppen blå Planen vild, våra chanser små Men det här kan gå Ner på knä, upp på tå Du tömmer flaskan, med korken på Att aldrig fånga, men kanske nå Född att ducka, eller slå Det här kan gå Aldrig komma men ändå så Kniven i lådan, huden flå Att aldrig betala priset, men ändå villigt må Det här Historien skrivs, av de som skriker Men den som viskar, kan förebrå: Det här kan gå
4.
Mina ögon de gör som dom vill Kan inte sova kan inte ligga still Öppna för allt de vägrar samarbeta Tvingar mig att se det jag vill inte veta Undviker speglar men hör dem ropa – Se på mig! Vill bryta blicken Mina ögon tittar in till dig Att staden blundar är det bara jag som ser? Stjärnbilder som tänds Gatlampor och inget mer Nu har jag sett allt Ingenting har jag förstått
5.
Först Ett skimmer Växer eller släcks Innan dess Den ouppvecklade bilden Av dig
6.
Vi vill så gärna att det skall vara vara så att vi kunde få ett tecken på Apelsiner på andra planeter Skvaller om spöken med lyckliga liv Ett samarbete mellan nästan allt övermänskligt Cirkulär tid och tid att använda denna Att en dag alla står på gästlistan och då menar jag alla Men såklart är det nån som säger att det inte kunde hända att det kan hända att det kommer att hända att det ska hända Vi vill så gärna att det skall vara så att vi kunde få ett tecken på Att det ska hända Att alla står på gästlistan Att alla står på gästlistan Att alla står på gästlistan och då menar jag alla Att det finns plats för både blommor och utslagna i vår gemensamma trädgård Att var och en av oss blir tilldelad en personlig representant för det omöjliga Att vi kanske kan använda den senaste tidens mörkare mörkare tankar till att kasta ett helt nytt ljus över det förut okända Att det skall sluta komma saker emellan det som redan kommit emellan Att alla är vänner av oordning i hemlighet att rätt och fel omedelbart skall upphöra Jag är klar för start Du är klar för start Vi är klara för start

about

Våra chanser är små, men det här kan gå

Surret där ute i det som Kjell Alinge så träffande kallar »sybehörsrymden« är inte så viktigt som många vill
få oss att tro.
Och det offentliga samtalets strävan efter konsensus och tillhörighet förbyts allt mer i isolering och ilskna skrik.
Vi lever i en värld av fula ljud och grumligt oväsen, desinformation och fega halvsanningar.
Allt i en enda förvirrande röra. Tusentals, miljontals röster i olika tonlägen, som höjs och intensi eras varje gång vi vänder oss om.
Den stora världen sätter sig på den lilla.
Våra liv, våra tankar, vår själva existens grötas ihop i en kakofoni av otydlighet och förvirring. Sanningen och klarheten knuffas ut i marginalen, som om de bara vore ännu några små bitar av information i det outsinliga ödet av ord, bilder, ljud och påstridiga, tjurigt orubbliga åsikter om allt och inget.
Det är som Thomas Öberg sjunger på det här albu- mets »Sett allt, inget förstått« om hur hans ögon går dit han själv inte vill, inte är betjänt av:
Kan inte sova, kan inte ligga still, öppna för allt, dom vägrar samarbeta, tvingar mig att se det jag vill inte veta.
Rummet med plats för ens tankar och ens ifråga- sättande av samma tankar blir allt svårare att nna. De där rummen där man kan ställa frågorna som i bästa fall leder oss framåt, inte bakåt, är sällsynta. Gemenskapen har förvandlats till ett slagfält av ex- trema åsikter om politik och religion, nöjen och kultur, hunger och moral, kärlek och krig, fattigdom och död.
Andreas Bertilssons alltid vackra musik – här mer mänsklig och kontaktsökande, mer fantasibefriande och tankemasserande än någonsin, mer än tidigare i kontakt med både det för utna och det nutida – erbjuder precis ett sådant rum, en sådan plats. En liten katedral omsorgsfullt byggd i en dator av plast och könlöst teknik-hokus pokus, fylld av ljus och luft och en rumskänsla man nästan kan ta på. Svensk jazztradition möter den skiraste av skira knister/kna- ster-elektronik, poesin kastar sig i famnen på rocken. Det är en alldeles självklar, men nästan överrump- lande skönhet som bjuds. Det är som när man talar med en person i telefon och man hör att personen är friskt solbränd, snyggt nyklippt eller inbjudande naken – man stiger in i Andreas musik och man hör i ett enda magiskt slag att framtiden är mättad av stora löften och väldigt sköna drömmar om det okända.
Bertilssons musik, i några fall skriven tillsammans med Öberg, handlar om att öppna dörrar.
Om att våga öppna dörrarna till dessa upplysta tanke- och samtalsrum, men också om att släppa in ljus i våra hemligaste rum av ouppfyllda önskningar och onödig skam. So a Dahlgren berättar sin vindlande historia »Vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt höfterna« och den tar sin början i bekännelsen om
hur det ibland blir viktigare att berätta något än att den historia man berättar är sann. Vilket direkt får mig att öppna dörren till ett av mina egna, sorgligt inredda rum. Det där jag som tioåring i ny stad och inför önskat nya vänner berättar historier ur favoritboken »Bombi Bitt och jag« som om de vore självupplevda, bara för att höras och synas.
Men när det där huvudet kapas av i järnvägsvagnen och blodet sprutar över mitt ansikte avslöjas jag plötsligt som lögnare av den sötaste ickan i min publik. Hon har också läst Piraten ...
Nu var den dörren öppnad, lika bra det, tack vare musiken på det här albumet.
Men mest handlar det här om dörrarna som leder framåt, utåt, uppåt. Och jag minns vad Jim Dickinson berättade för mig.
Dickinson är »Captain Memphis«, den coolaste männ- iskan på jorden. Han spelar på Stones »Wild Horses«, på Betty Lavettes »He Made A Woman Out Of Me«, på Aretha Franklins »Spirit In The Dark«, på The Cramps första inspelningar och på Ry Cooders bästa plattor, som han dessutom har producerat. Tillsammans med Alex Chilton gjorde han den mytomspunna Big Star- plattan »Sister Lovers«. Han spelar på Bob Dylans bästa album i modern tid.
»Captain Memphis« vet med andra ord vad han gör och vad han talar om. Och han säger inget som han inte menar eller tror på. Och för mig berättade han om hur hans liv klarnade och ck mening när han en gång, innan han ens hade fyllt tio, inte kunde låta bli att öppna en dörr:
Jag var med min pappa i en lagerlokal i västra Memphis, när jag hörde dundrande trummor och vilt svängiga elgitarrer. Jag gick upp för en trappa till en dörr med en påmålad blixt, öppnade den
på glänt och såg en gigantisk svart man i overall som gapade obegripliga ord i en silvermikrofon. Efter en stund, den kändes både oändligt lång och olidligt kort, kom min pappa och ryckte bort mig, men musiken jag hörde i den där radiostudion nns fortfarande kvar inuti mig. Det var bluesmannen Howlin’ Wolf jag hade sett och hört.
Efter det fanns det ingen återvändo för »Captain Memphis«, hans spikraka väg in i musikens hjärta hade börjat. Vilket i sin tur får mig att tänka på något som den amerikanske författaren, losofen och naturkämpen Henry David Thoreau skrev för mer än 200 år sedan:
När jag hör musik känner jag ingen fruktan och räds inga faror. Jag är osårbar, jag ser inga ender. Jag står i kontakt med den tidigaste världen, och den nyaste.
Det var nog det Dickinson kände när han öppnade den där förbjudna dörren för snart 60 år sedan. Det är det jag känner när jag nu hör Andreas Bertilssons musik. Den talar om för mig varifrån jag kommer, den gör mig väldigt sugen på framtiden. Jag är inte rädd för något.
Och jag säger som Öberg, när han avslutar albumets sista spår:
Jag är klar för start. Du är klar för start. Vi är klara för start.

Lennart Persson

credits

released March 15, 2008

Musicians
Andreas Bertilsson: Gitarr, stråke, orgel, munspel och percussion
Thomas Öberg: Sång och röst
Sofia Dahlgren: Sång och röst
Adam Lindblom: Piano, akustisk- och elektrisk bas
Dan Schyman: Akustisk bas
Joel Wästberg: Klarinett och saxofon
Mattias Rodrick: Cello
Lotta Bruhn: Sång
Peter Bruhn: Sång

All musik av Andreas Bertilsson förutom “Sett allt, inget förstått” och “Lille läppen blå” av Andreas Bertilsson och Thomas Öberg. Alla texter av Thomas Öberg förutom ”Vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt höfterna” av Sofia Dahlgren, och ”Den ouppvecklade bilden” av Andreas Bertilsson.
Skivans titel är hämtad från en teckning med samma namn av Fredrik Hofwander.
Lennart Persson: text. Daniel Zachrisson: fotografi. Peter Bruhn: grafisk form. Linus Sjölund: mastering

license

all rights reserved

tags

about

Andreas Bertilsson Copenhagen, Denmark

Andreas Bertilsson, born 1972 in Kristianstad, Sweden, is a sound artist, musician and producer currently residing in Copenhagen, Denmark.
His works ranges between contemporary music, pop and improvised music.

contact / help

Contact Andreas Bertilsson

Streaming and
Download help

Report this album or account

If you like Andreas Bertilsson, you may also like: